DEKADENS

Melodifestivalen
Jag trodde faktiskt att hon skulle vinna större än hon gjorde...svenskarna har ju en tendens att rösta på artist framför låt...men så stort var det faktiskt inte denna gång. Men som sagt, hon är ju snygg och låten funkar väl - så förhoppningsvis ska vi väl i alla fall få vara med! Snygg bh hade hon också...och väldigt guppande tuttar!

Den här gången hade dom faktiskt satt på Lena en riktigt snygg klänning också! Och apropå klänningar så måste jag säga att jag tycker att Linda Bengtzings klädbyten fortfarande är väldigt omotiverade - men hon är ju snygg hon också, så det kanske är kul att visa upp olika kreationer då...eller så lider hon av samma slags beslutsångest som jag och helt enkelt inte kunde bestämma vilken av de tre klänningarna hon skulle ta. I Aftonbladets bilaga Klick! beskrevs Bengtzings låt som "punk-schlager" - jag försökte lyssna riktigt noga - men även denna gång gick det punkiga mig förbi!!? Roligast var dock presentationen av Linda Bengtzing i inledningslåten som Lena Ph sjöng. Man tog, till min stora förtjusning, in ett gäng hysteriska danserskor som viftade frenetiskt med håret, vilket var otroligt roligt...eftersom Linda Bengtzing för mig är hysterin personifierad!

I övrigt håller jag mig nog fortfarande till tidigare kommentarer kring artisterna...förutom att Björn K denna gång hade väldigt svårt med sången, Magnus Carlsson problem med sladden, och jag måste säga att jag hade en stor dos medlidande med Kicki Danielsson, men stockholmarna visade ju stort hjärta och skänkte henne en 2-poängare till slut!

Annars måste jag nog säga att största behållningen var Fredrik Lindström, Folke Rydén och sportkommentatorerna... och en liten försynt fråga... vad sjutton har hänt med Elena Paparizous läppar!!??!!