Först invaderades gäststugan av lillebror, kompisar och snowboards, sedan tog faster och lill-kusin över platserna.
Det är sportlov!!
Oj vad här ska sportas!

Denna ansvarsfulla mamma är hemma från festen kl. 23.00 - det är ju en dag imorgon också! Trött och sliten och redo för sängen. Måste ju upp i tid och se reprisen av Melodifestivalen nu när någon planerat så illa att en 30-års-fest infaller i Melodifestivaltider.

Nåde den som säger nåt!

Jag läste någonstans att det är ett säkert ålderstecken när man börjar inse alla faror som finns och kämpar för att undvika dem - såsom exempelvis istappar.

Jag är ganska gammal - jag tycker att istappar är jätteläskiga, de hänger där uppe som små spjut redo att släppa och klyva min skalle i två delar. På expressen.se fick jag idag en påminnelse. Snart kommer jag gå in i nån lyktstolpe eller nåt eftersom jag har fullt upp med att titta uppåt.



Nu måste det bli vår snart... så länge, se upp!


Foto: Webbild.com

Donna har varit mycket flitig och lämnat kommentarer på tolv olika inlägg. Jätteroligt Donna - tack, jag blir så glad när jag fått lite nya kommentarer, och en liten inblick i vem som råkar hamnar här!!
I mejlet som visar ny kommentar på bloggen är texten på kinesiska, här verkar det mest bli en massa streck... men vad gör det, jag är ju ändå urusel på kinesiska!!
Bilderna man kan titta på om man klickar in på kommentaren förstår jag däremot väl!

Kul - kinesisk porr är liksom ett helt outforskat område för mig!

Donna har kommenterat till exempel här, här och här - om du också är lite nyfiken på kinesisk porr!

Jag lovade mig själv dyrt och heligt att jag aldrig skulle bli en sån där über-dryg småbarnsmorsa som konstant pratar om mitt underverk till barn och dess sömn, bajsrutiner eller diverse utslag.

Men när man släpar sig runt i raggsockor, ett par utslitna mysbyxor med målarfärg på och stora svarta ringar under ögonen och står till armbågarna i kräks och snor, och det mest spännande man gör under veckan är att smita iväg till simhallen för att åtminstone röra på sig lite grann samtidigt som man tittar på tanterna som har vattengympa, (och denna vecka inte ens det!), är det ganska svårt att komma med några vettiga inlägg om dagens outfit eller glamourösa tillställningar.

Tant är sjuk. Och tant måste ta hand om ett sjukt barn.
Tant orkar inte blogga.

Håller precis på att frosta av frysen. Har också städat ur mitt kylskåp och måste skicka en tanke av tacksamhet till mina vänner för att de inte ringt "Rent hus". Jag hade verkligen inte velat veta vad den stränga tanten med sina bakterieodlingar hade hittat i min kyl!

Återhämtningen har skett mestadels i soffan. Slötittade på programmet "Feta affärer", som handlade om folk som gjorde stora pengar på fetma-industrin. En man som riktat in sig på begravningskistor för kraftigt överviktiga visade sina kistor och berättade att de höll för en kroppsvikt på 450 kilo. Vidare berättade han att de flesta som behöver hans kistor inte kan gå.

Jag har bara en stilla fundering...nog torde det vara ytterst sällan människor som kan gå behöver begravningskistor överhuvudtaget!?!

Läkaren som idiotförklarade oss för att vi var övernojjiga småbarnsföräldrar som inte kan hantera ett förkylt barn ( ja, i lite andra ord kanske) ringde idag. Han ville bara följa upp och höra hur lilla Sigge mådde.
Tjena, tänkte jag, sitter läkarna och ringer upp varenda förkylt barn så kan i alla fall jag förstå varför de inte hinner hjälpa folk. Jag förklarade förstås mycket vänligt att det var ju tur att vi åkte in på barnakuten eftersom han hade en dubbelsidig lunginflammation och svårt att få i sig tillräckligt med syre och att vi legat inne i tre dygn med både syrgas och dropp.
Ja, jo jag fick ju ner journalen för signering, svarade läkaren och frågade vidare om dagsformen.

Jag vet inte jag om det verkligen var ett snyggt sätt att försöka släta över? Kanske en liten ursäkt, eller ett litet erkännande om att han gjort en liten missbedömning hade känts mer ärligt?


Piggelin!

Eftersom barnet mat- och dryckstrejkat ett tag har han de senaste dygnen legat med dropp.
Så inatt vaknade han och skulle absolut ha en mandarin som låg på bordet - och smaskade i sig nästan hela. Han somnade om och vaknade i lagom tid för att sno åt sig min frukostmacka. Vilken vändning! Nästa syretest visade att han kunde försörja sig själv med syre och vips var vi på väg hem med motiveringen att: "Nu får han i sig syre, och ni bor ju ganska nära om det blir nåt."

Kanske inte så betryggande...men väldigt skönt att vara hemma!

Vi har fått konstaterat att han åtminstone har en dubbelsidig lunginflammation, rester av proverna och odlingarna ska vi visst inte få svar på förrän på måndag. Lungorna har drabbats ganska hårt, och just nu kan inte Lille-skrutt förese sig själv med syre. Han varken äter eller dricker så han ligger också med dropp.
Han ser för liten och tufflig ut med de där små armarna fulla i kanyler och med alla slangar och pipande maskiner. Och hur långtråkiga dagarna, och nätterna med för den delen, är, så är jag i alla fall glad att vi är där... och oerhört glad över att vi inte lyssnade till läkare nr 1 som idiotförklarade oss och sa åt oss att åka hem!

Har trasslat mig ur slangar för en stunds frigång. Natten har spenderats på sjukhuset och så blir det även inatt. Efter alla samtal hit och dit med sjukvårdsupplysning och läkare, och efter läkarbesök som resulterade i ingenting annat än "Åk hem", så är det i alla fall skönt att han är någonstans där han faktiskt får hjälp!

Det känns som om jag skolkar.
Här går jag hemma och strosar en helt vanlig onsdag - inte det minsta sjuk. Och det sjuka barnet ser jag knappt skymten av, han sover verkligen hela tiden.
Vågar man åka och handla - tänk om nån kommer på mig och mitt skolkande!?

Sånt man blir lite glad av...

En fruktansvärd kamp utspelar sig numer här hemma vid sjusnåret. Liggandes över barnet försöker jag få kontroll över armar och ben samtidigt som jag bänder upp ögonen för att få dit salvan. Jag kan tänka mig att matchen ser lite ojämn ut, Sumo-brottare Vs. Baby, men jag lovar - det är tufft motstånd!

När magsjukan avtog fick ju barnet ögoninflammation, och den har bara blivit värre och värre samtidigt som hosta, snor och 40 graders feber slagit till. Jag har alltså inte ett särskilt piggt barn här hemma...däremot vaknar han sisådär två gånger i timmen hela natten och verkar inte förstå att det bara är att lägga sig ner igen - jag måste alltså gå upp och vicka omkull det sittande barnet.

När jag, för gud vet vilken gång i ordningen, var upp inatt och stod på huvudet i spjälsängen small det plötsligt till - och jag insåg att jag troligtvis skulle få stå så i resten av mitt liv - jag kunde nämligen omöjligt räta upp mig. Lyckligtvis kunde jag efter stor möda kravla mig tillbaka till sängen, och har idag gått omkring stel som en fågelskrämma hela dagen.
"Det ser ut som om du har galgen kvar i kläderna", sa en kollega.
Tack, ja det känns smidigt.
J****r vad ont det gör, jag kan ju knappt andas!

I fredags hände något som jag tycker är ganska intressant.
Ingen av mina elever kom på mina lektioner - hela klasser hade gett sig själva ledigt eftersom de hade hört att mitt barn hade magsjuka på torsdagen. Tidigare, på morgonen, mötte jag en kollega i korridoren:
- Hej, är du här!? Är Sigge frisk?
- Nej, svarade jag.
- Men han kan vara på dagis ändå?
"ÖÖÖ Nej. Man lämnar väl inte ett sjukt barn på dagis heller?!"

Med andra ord... det verkade alltså fullständigt otänkbart att någon annan än jag skulle vara hemma med det sjuka barnet. Han har en pappa! Han är väl fullt kapabel att ta hand om sitt eget barn får vi väl hoppas! Visst är det lite intressant, år 2010.

Återstår att se om jag får några elever imorgon.

"Badda rent ögonen med vatten ofta", sa Farbror Doktorn.

Tack för det goda rådet Farbror Doktor, men det gör vi redan. Han ser nämligen ingenting annars!
Andra råd mottages tacksamt!!

Slösurfar på fredagskvällen i brist på bättre sysselsättning... och ork. Snubblade in på det här.

Alltså...man får väl anta att det är en engångsföreteelse va? För inte kan väl ens självaste glamourbruden Jordan ha tålamod med detta varje dag!? Jag menar, hur sjutton får hon ungen att sitta still länge nog att med perfektion få dit lösögonfransar - jag kan knappt få ungen att vara still tillräckligt länge för att få på en blöja!

Trots att magsjukan verkar ha gett med sig sov barnet absolut bedrövligt inatt. En gång i timmen vaknade han och vrålade som om det fanns fara för livet. Yrvaket och fortfarande halvt i sömn försökte jag desperat med nappar, välling, nallar och allt jag kunde komma på - helt utan resultat.
Imorse när jag lyfte barnet ur sängen kände jag knappt igenom honom. Någon har under natten bytt min lilla kille mot en alien med uppsvullet ansikte och igenmurade ögon, knappt möjliga att öppna under lagret av var och forsande tårar. Jag var hemma igår, idag är det pappans tur... och det är bara att pallra sig iväg till doktorn. Ibland är det bra skönt att jobba!

Har varit och simmat på kvällen. Mycket skönt att komma ut ur huset en stund. Vid det här laget tror jag att jag har lärt mig Pingus alla repliker i de två avsnitt vi äger här hemma... och det är inte så dåligt - för hans repliker är inte de lättaste!

Tre dagars dagis klarade vi, sen var det visst dags för första VABbningen. Sju barn och två personal hemma i magsjuka.
Det är alltså bara att torka kräks, titta på Pingu och njuta av att vara mamma...

Läste i tidningen idag att en man härifrån trakten nu dömts för rattfylla för hundrade gången. Jag är förstås inte insatt i ärendet... men hur många chanser ska man egentligen få innan man inte får köra bil överhuvudtaget!?!

Vår allra första nya vardagmorgon är avklarad! Barnet kom till dagis och jag kom till jobbet. Allt som det ska alltså!

Var och köpte kvistlack till taket. "Knastlak" heter det tydligen på, förmodar jag, norska. Allmänbildande!

Man blir dock lite tveksam till att ge sig på själva knastlackandet när man öppnar burken. Kommer jag få ett mintgrönt-prickigt tak nu?! Kan ju förvisso bli lite originellt.

Igår var det dop för barnets kusin.
Dopet var förvisso väldigt fint... men bakverken var inte att leka med!! Vi bokstavligen rullade hem - i flera bemärkelser.
Och naturligtvis hade vi spökat ut vår lilla enligt konstens alla regler....ja, skorna kanske inte är något att skryta över!




Mor & son poserar vid kakbordet




Stilig kille hemkommen från kusinens dop

Vaknade imorse och kände mig utvilad...har inte hänt på väldigt, väldigt länge. tittade på klockan och insåg att den var tjugo i nio. Gick upp, klädde mig, tog en kaffe... började så småningom fundera på om barnet var sjukt. Feber kanske? Strax efter nio gick tankarna till plötsligt..ja kanske inte spädbarnsdöd...men barndöd. Lever han? Lyssnade utanför dörren - hörde inte ett endast livstecken. Kvart över nio väckte jag barnet.
Uppenbarligen borde barnet sova till efter nio alla dagar, för han har varit på strålande humör, sovit en ordentlig middag och sedan varit på strålande humör igen.

Idag var en riktigt bra och rolig dag!

Golvet verkar gå att gå på.
Tapeterna sitter kvar på väggarna.
Vad mer kan man begära?

Jag kan inte förstå varför Martin & Co valt att klara sig utan mig!?!

Kanske är det så att det nya livet trots allt inte börjar på en måndag...utan på en torsdag!?

Ja, jag kanske inte ska slå på för stora trummor, men jag har varit och simmat idag. Tjugo vändor fram och tillbaka...
...det kanske inte låter som några svindlande längder för en del...men bara själva det faktum att jag pallrade mig iväg till simhallen, prånglade på en bikini och skuttade ner i det halvkalla vattnet borde i sig vara värt en bragdmedalj.

Tapetserar som en galning de timmar barnet skolas in på dagis. Har nämligen konstaterat att en 1,5 åring inte är det minsta behjälplig när det gäller tapetsering. Känner mig dock mycket nöjd med den hetstapetsering som hittills gjorts. "Coolt", tycker jag - "För mycket", tycker sambo.

Min regel: Hjälper man inte till får man bara tycka om man tycker att det blir fint, annars får man inte tycka!

Jag har ju hört talas om det där med ICA Maxi och T9 förut, men det var först idag jag upplevde det i praktiken. Höll glatt på att skicka iväg: "Det finns på ICA Nazi."
Nazi är ett ord som jag ytterst sällan använder i sms-sammanhang...vem bestämmer vilka ord T9 ska använda egentligen!?

Jag spacklar, slipar, målar, sågar, skruvar...
...hur var det här nu igen, jag har glömt...
...vad skulle man ha en karl till!?