DEKADENS

Läkaren som idiotförklarade oss för att vi var övernojjiga småbarnsföräldrar som inte kan hantera ett förkylt barn ( ja, i lite andra ord kanske) ringde idag. Han ville bara följa upp och höra hur lilla Sigge mådde.
Tjena, tänkte jag, sitter läkarna och ringer upp varenda förkylt barn så kan i alla fall jag förstå varför de inte hinner hjälpa folk. Jag förklarade förstås mycket vänligt att det var ju tur att vi åkte in på barnakuten eftersom han hade en dubbelsidig lunginflammation och svårt att få i sig tillräckligt med syre och att vi legat inne i tre dygn med både syrgas och dropp.
Ja, jo jag fick ju ner journalen för signering, svarade läkaren och frågade vidare om dagsformen.

Jag vet inte jag om det verkligen var ett snyggt sätt att försöka släta över? Kanske en liten ursäkt, eller ett litet erkännande om att han gjort en liten missbedömning hade känts mer ärligt?


Piggelin!