Läste i tidningen idag att en man härifrån trakten nu dömts för rattfylla för hundrade gången. Jag är förstås inte insatt i ärendet... men hur många chanser ska man egentligen få innan man inte får köra bil överhuvudtaget!?!

Vår allra första nya vardagmorgon är avklarad! Barnet kom till dagis och jag kom till jobbet. Allt som det ska alltså!

Var och köpte kvistlack till taket. "Knastlak" heter det tydligen på, förmodar jag, norska. Allmänbildande!

Man blir dock lite tveksam till att ge sig på själva knastlackandet när man öppnar burken. Kommer jag få ett mintgrönt-prickigt tak nu?! Kan ju förvisso bli lite originellt.

Igår var det dop för barnets kusin.
Dopet var förvisso väldigt fint... men bakverken var inte att leka med!! Vi bokstavligen rullade hem - i flera bemärkelser.
Och naturligtvis hade vi spökat ut vår lilla enligt konstens alla regler....ja, skorna kanske inte är något att skryta över!




Mor & son poserar vid kakbordet




Stilig kille hemkommen från kusinens dop

Vaknade imorse och kände mig utvilad...har inte hänt på väldigt, väldigt länge. tittade på klockan och insåg att den var tjugo i nio. Gick upp, klädde mig, tog en kaffe... började så småningom fundera på om barnet var sjukt. Feber kanske? Strax efter nio gick tankarna till plötsligt..ja kanske inte spädbarnsdöd...men barndöd. Lever han? Lyssnade utanför dörren - hörde inte ett endast livstecken. Kvart över nio väckte jag barnet.
Uppenbarligen borde barnet sova till efter nio alla dagar, för han har varit på strålande humör, sovit en ordentlig middag och sedan varit på strålande humör igen.

Idag var en riktigt bra och rolig dag!

Golvet verkar gå att gå på.
Tapeterna sitter kvar på väggarna.
Vad mer kan man begära?

Jag kan inte förstå varför Martin & Co valt att klara sig utan mig!?!

Kanske är det så att det nya livet trots allt inte börjar på en måndag...utan på en torsdag!?

Ja, jag kanske inte ska slå på för stora trummor, men jag har varit och simmat idag. Tjugo vändor fram och tillbaka...
...det kanske inte låter som några svindlande längder för en del...men bara själva det faktum att jag pallrade mig iväg till simhallen, prånglade på en bikini och skuttade ner i det halvkalla vattnet borde i sig vara värt en bragdmedalj.

Tapetserar som en galning de timmar barnet skolas in på dagis. Har nämligen konstaterat att en 1,5 åring inte är det minsta behjälplig när det gäller tapetsering. Känner mig dock mycket nöjd med den hetstapetsering som hittills gjorts. "Coolt", tycker jag - "För mycket", tycker sambo.

Min regel: Hjälper man inte till får man bara tycka om man tycker att det blir fint, annars får man inte tycka!

Jag har ju hört talas om det där med ICA Maxi och T9 förut, men det var först idag jag upplevde det i praktiken. Höll glatt på att skicka iväg: "Det finns på ICA Nazi."
Nazi är ett ord som jag ytterst sällan använder i sms-sammanhang...vem bestämmer vilka ord T9 ska använda egentligen!?

Jag spacklar, slipar, målar, sågar, skruvar...
...hur var det här nu igen, jag har glömt...
...vad skulle man ha en karl till!?