Jag väljer att fortsatt hålla mig opolitisk, men tack för dina kommentarer Kraxpelax...jag vet dock vad jag ska rösta...och jag ska göra det nu.

Barnet slog i sin tå i badrumsdörren för ett par veckor sedan och har nu en nagel som är på väg att ersättas av ny. Mycket bekymrad studerade han sin tånagel imorse och konstaterade: "Trasig mamma...köpa ny!?"

Tillbringade en dag hos farmor.
Det bjöds på potatis, köttbullar, fläskkotletter och gräddsås. Barnen mumsade friskt. Som traditionen bjuder frågade jag honom vad man säger när man ätit upp, och mycket välartat svarade han "Tack, tack". Vidare tryckte barnet i sig X antal bullar och kakor och sköljde ner med apelsinsaft, och sa artigt "Tack, tack" En stor skål glass senare sa han"Tack, tack".
När vi skulle gå fick han en tjuga av sin gammelfarmor, och jag frågade vad man säger då...
"Mer!" svarade barnet.

Ja...jag tycks minsann ha närt en liten kapitalist vid min barm.

Vaknade motvilligt med ett stort lass grus i ögonen idag.
Det är svårt att sova bra med någons finger i näsan.

Pratade lite med eleverna idag om bl a. isar som smälter, apropå deras funderingar kring glaciärerna på Island. De började resonera om att de hört talas om att städer håller på att försvinna ner i vattnet. En elev pratade om Amsterdam och en annan om Venedig. Vidare berättade den sistnämnde att han varit i Venedig: "Där finns typ vatten istället för gator, och så går det taxibåtar, och bussar å så...eller så kan man åka kondom".

Jo. jag undervisar på gymnasienivå om det var någon som funderade.

Efter att ha dragit på det lite för länge fick till slut på sommardäck igår, och vad händer tre timmar senare!? Det börjar snöa!
Så...förlåt Sverige...det är nog mitt fel!

Jaha - då har det liksom gått en vecka sedan semestern är slut och då ser det ut så här på bloggen... tomt. Känns som om jag inte haft en sekund över den senaste veckan! Ska skärpa till mig!

"Svensk!?" ropar den turkiske försäljaren glatt. "Bara titta, bara titta! Jävligt billigt, billigare än Ullared!" Det är detta som är globalisering va?

Vad jag ska tillbringa dagen med att titta på...

Utsikt just nu: blixtar och dunder och haglar småsten.

Dagens utsikt.

Igår: turkiskt bad, kroppspeeling, ansiktsbehandling och så förstås sol, massa mat och vin. Idag: båttur, shopping och strand. Varför blev jag inte lyxhustru för?

Igår vaknade jag till minusgrader och rusk, idag är det betydligt trevligare. God morgon!

Ligger det någon form av skrock i det här med att applådera när piloten landar planet? Eller är det bara fm enastående bedrift? Jag vill nämligen ställa som krav att piloten ska kunna landa! Tycker att det är lite som att applådera att tandläkaren kan använda borren eller kassörskan kassaapparaten, eller?

Snacka om att det här kom i bra tid då! Wiiiieeee...10 mille...bara så där!

FROM: THE DESK OF THE CLAIMS DIRECTOR,
YAHOO MSN LIVE INTERNATIONAL PROMOTIONS / PRIZE AWARD DEPARTMENT,
REF: YAHOO 6/315116127/27
BATCH: 8254297137
Registered Lottery No 220949
(Thanks for contributing to our Financial Success)

ATTENTION: Email LUCKY Account Owner

We are pleased to inform you that your e-mail address has won the UK
Sweepstakes International Programme.Therefore you have been approve
for a lump sum payout (Ј1,000,000 Pounds) in the Uk Sweepstakes
International Program held on 26th March and release 29th March 2010.
Your e-mail ID emerged as one of the winners in the 1st category.
Please fill the form below and send it to our payment department with the
contact given below.

Glad Påsk!

Hämtade hem en påskgubbe idag från dagis...



...och om några år kommer jag med all säkerhet tycka att det är helt ofantligt sött när min utklädda avkomma ska gå runt och knacka dörr, lämna över obegripliga teckningar och säga "Glad påsk" - men just nu, när det ringer på min dörr och barnet vaknar, tycker jag att det är ett j***a otyg! Det är ju omöjligt att få barnet att somna om!

Var ute på en kvällspromenad med F nu på kvällskvisten. Utrustad med nyinköpt stegräknare gav jag mig iväg, och vi gick en hygglig bit tycker jag själv. 31 steg visar stegräknare. Inte något att skryta med här inte.

Denna termin har jag varit ledig från jobbet i fem veckor. Två veckor tog jag föräldraledigt för att skola in på dagis, två veckor har jag varit hemma med sjukt barn. Nu har jag jobbat igen i två veckor...och nu har jag återigen ett sjukt barn.
Snart får man väl börja fundera på om man har något jobb kvar?

I torsdags åkte jag tåg, Uppsala t.o.r. Strax utanför Krylbo blev vi stående pga. av tekniskt fel på loket.
Idag åkte jag tåg Uppsala t.o.r och blev stående strax utanför Sala.
Det är inte en massa snö...det är inte en massa minusgrader...
...fungerar SJ:s tåg i något väder!?

Höll precis på att köra på en svartklädd figur i mörkret.
Jag fattar inte riktigt...
...vad har folk emot reflexer egentligen!?!

Ambitionen var ju att se till att uppdatera lite då och då... men jösses vad mycekt jag har att göra hela tiden. Tokmycket på jobbet och övertid hela tiden, två tentor i kursen samma vecka - dvs. massa läsning och skrivande (... som jag som vanligt skjutit upp till sista sekund) unge, ombyggnation och det vanliga köret med tvätt, mat, dammsugning och så maler det bara på. Just nu skulle jag behöva en pausknapp, bara så att jag får komma ifatt lite grann, sen kör vi igen.

Det sägs att reklamen på FB är riktad. För egen del domineras reklamen där av "Gå ner 15 kg på en månad", "Gå ner i vikt"och "Bli smal till sommaren".
Med jämna mellanrum dyker också annonser om bröstförstoring, att jag behöver en Anton-klocka för att bli pigg, behöver äta blåbärs-antioxidant-piller mot ålderstecken och att jag få 50% rabatt på parfymer upp.

Är det någon som FB-människa som har som arbete att kolla allas foton, kommit till mina och konstaterat att här har vi en människa som är tjock med små tuttar, trött, gammal och förmodligen luktar illa...eller är det någon av mina vänner som har läckt!?!

Husmor har varit i farten igen.
Jag har bakat bröd.

Jag hoppas att det är sant det som sägs om bränt bröd och sångröst. Risken...chansen?... är nämligen överhängande att vi kommer att förvandlas till trallande familjen Von Trapp härhemma. Bli inte förvånade om det är jag som kammar hem den där melodifestivalsegern nästa år!

Tillbringade hela dagen igår på utbildning på Akademiska i Uppsala. Fick lära mig massor om barncancer och hjärntumörer hos barn. Ibland är det nästan bra att inte veta alltför mycket...fy vad symptom jag har att hålla utkik efter!

Det är vår i luften!
Plusgrader, solen strålar, fåglar kvittrar och det droppar pfrån taken.
Jag sitter inne och tentapluggar.

Ibland är gräset grönare på andra sidan!

Mamma frågade för ett tag sedan om jag skulle vilja ha en shoppingdag i födelsedagspresent, så att jag skulle kunna shoppa det jag vill ha till våren och sommaren.

Det ville jag - men oj vilken dyr present det kan bli!

Nu bär det ut på shoppingrundan - hoppas att hon har laddat plånboken!

Jag har fått hem min nya bikini...en budgetvariant från Haléns visserligen - men jag tycker den är snygg... nu skulle man bara skaffat en kropp att ha den på också!

...och apropå det så läste jag den här artikeln...

...och jag tänker så det knakar!

Veckans höjdpunkt avklarad...
simning medan tanterna vattengympar.
Spännande.

Jag tror bestämt att barnet har ärvt pappans sinne för ordning.
Snart är det dags att den som skitar ner också städar!

Tittar på "Dating in the dark" medan jag målar lite möbler. Nog måste man väl säga att goda idéer gällande spännande dejtingprogram börjat sina va!? Det enda som möjligtvis är lite, lite intressant är att se människorna ta sig fram till diverse möbler som finns i det becksvarta rummet. Jag vill se "Let´s dance in the dark" eller "Stjärnor på is in the dark" det vore lite mer intressant.

Ärligt talat... mer snö - behövs verkligen det!?
Nu börjar jag bli less!

Först invaderades gäststugan av lillebror, kompisar och snowboards, sedan tog faster och lill-kusin över platserna.
Det är sportlov!!
Oj vad här ska sportas!

Denna ansvarsfulla mamma är hemma från festen kl. 23.00 - det är ju en dag imorgon också! Trött och sliten och redo för sängen. Måste ju upp i tid och se reprisen av Melodifestivalen nu när någon planerat så illa att en 30-års-fest infaller i Melodifestivaltider.

Nåde den som säger nåt!

Jag läste någonstans att det är ett säkert ålderstecken när man börjar inse alla faror som finns och kämpar för att undvika dem - såsom exempelvis istappar.

Jag är ganska gammal - jag tycker att istappar är jätteläskiga, de hänger där uppe som små spjut redo att släppa och klyva min skalle i två delar. På expressen.se fick jag idag en påminnelse. Snart kommer jag gå in i nån lyktstolpe eller nåt eftersom jag har fullt upp med att titta uppåt.



Nu måste det bli vår snart... så länge, se upp!


Foto: Webbild.com

Donna har varit mycket flitig och lämnat kommentarer på tolv olika inlägg. Jätteroligt Donna - tack, jag blir så glad när jag fått lite nya kommentarer, och en liten inblick i vem som råkar hamnar här!!
I mejlet som visar ny kommentar på bloggen är texten på kinesiska, här verkar det mest bli en massa streck... men vad gör det, jag är ju ändå urusel på kinesiska!!
Bilderna man kan titta på om man klickar in på kommentaren förstår jag däremot väl!

Kul - kinesisk porr är liksom ett helt outforskat område för mig!

Donna har kommenterat till exempel här, här och här - om du också är lite nyfiken på kinesisk porr!

Jag lovade mig själv dyrt och heligt att jag aldrig skulle bli en sån där über-dryg småbarnsmorsa som konstant pratar om mitt underverk till barn och dess sömn, bajsrutiner eller diverse utslag.

Men när man släpar sig runt i raggsockor, ett par utslitna mysbyxor med målarfärg på och stora svarta ringar under ögonen och står till armbågarna i kräks och snor, och det mest spännande man gör under veckan är att smita iväg till simhallen för att åtminstone röra på sig lite grann samtidigt som man tittar på tanterna som har vattengympa, (och denna vecka inte ens det!), är det ganska svårt att komma med några vettiga inlägg om dagens outfit eller glamourösa tillställningar.

Tant är sjuk. Och tant måste ta hand om ett sjukt barn.
Tant orkar inte blogga.

Håller precis på att frosta av frysen. Har också städat ur mitt kylskåp och måste skicka en tanke av tacksamhet till mina vänner för att de inte ringt "Rent hus". Jag hade verkligen inte velat veta vad den stränga tanten med sina bakterieodlingar hade hittat i min kyl!

Återhämtningen har skett mestadels i soffan. Slötittade på programmet "Feta affärer", som handlade om folk som gjorde stora pengar på fetma-industrin. En man som riktat in sig på begravningskistor för kraftigt överviktiga visade sina kistor och berättade att de höll för en kroppsvikt på 450 kilo. Vidare berättade han att de flesta som behöver hans kistor inte kan gå.

Jag har bara en stilla fundering...nog torde det vara ytterst sällan människor som kan gå behöver begravningskistor överhuvudtaget!?!

Läkaren som idiotförklarade oss för att vi var övernojjiga småbarnsföräldrar som inte kan hantera ett förkylt barn ( ja, i lite andra ord kanske) ringde idag. Han ville bara följa upp och höra hur lilla Sigge mådde.
Tjena, tänkte jag, sitter läkarna och ringer upp varenda förkylt barn så kan i alla fall jag förstå varför de inte hinner hjälpa folk. Jag förklarade förstås mycket vänligt att det var ju tur att vi åkte in på barnakuten eftersom han hade en dubbelsidig lunginflammation och svårt att få i sig tillräckligt med syre och att vi legat inne i tre dygn med både syrgas och dropp.
Ja, jo jag fick ju ner journalen för signering, svarade läkaren och frågade vidare om dagsformen.

Jag vet inte jag om det verkligen var ett snyggt sätt att försöka släta över? Kanske en liten ursäkt, eller ett litet erkännande om att han gjort en liten missbedömning hade känts mer ärligt?


Piggelin!

Eftersom barnet mat- och dryckstrejkat ett tag har han de senaste dygnen legat med dropp.
Så inatt vaknade han och skulle absolut ha en mandarin som låg på bordet - och smaskade i sig nästan hela. Han somnade om och vaknade i lagom tid för att sno åt sig min frukostmacka. Vilken vändning! Nästa syretest visade att han kunde försörja sig själv med syre och vips var vi på väg hem med motiveringen att: "Nu får han i sig syre, och ni bor ju ganska nära om det blir nåt."

Kanske inte så betryggande...men väldigt skönt att vara hemma!

Vi har fått konstaterat att han åtminstone har en dubbelsidig lunginflammation, rester av proverna och odlingarna ska vi visst inte få svar på förrän på måndag. Lungorna har drabbats ganska hårt, och just nu kan inte Lille-skrutt förese sig själv med syre. Han varken äter eller dricker så han ligger också med dropp.
Han ser för liten och tufflig ut med de där små armarna fulla i kanyler och med alla slangar och pipande maskiner. Och hur långtråkiga dagarna, och nätterna med för den delen, är, så är jag i alla fall glad att vi är där... och oerhört glad över att vi inte lyssnade till läkare nr 1 som idiotförklarade oss och sa åt oss att åka hem!

Har trasslat mig ur slangar för en stunds frigång. Natten har spenderats på sjukhuset och så blir det även inatt. Efter alla samtal hit och dit med sjukvårdsupplysning och läkare, och efter läkarbesök som resulterade i ingenting annat än "Åk hem", så är det i alla fall skönt att han är någonstans där han faktiskt får hjälp!

Det känns som om jag skolkar.
Här går jag hemma och strosar en helt vanlig onsdag - inte det minsta sjuk. Och det sjuka barnet ser jag knappt skymten av, han sover verkligen hela tiden.
Vågar man åka och handla - tänk om nån kommer på mig och mitt skolkande!?

Sånt man blir lite glad av...

En fruktansvärd kamp utspelar sig numer här hemma vid sjusnåret. Liggandes över barnet försöker jag få kontroll över armar och ben samtidigt som jag bänder upp ögonen för att få dit salvan. Jag kan tänka mig att matchen ser lite ojämn ut, Sumo-brottare Vs. Baby, men jag lovar - det är tufft motstånd!

När magsjukan avtog fick ju barnet ögoninflammation, och den har bara blivit värre och värre samtidigt som hosta, snor och 40 graders feber slagit till. Jag har alltså inte ett särskilt piggt barn här hemma...däremot vaknar han sisådär två gånger i timmen hela natten och verkar inte förstå att det bara är att lägga sig ner igen - jag måste alltså gå upp och vicka omkull det sittande barnet.

När jag, för gud vet vilken gång i ordningen, var upp inatt och stod på huvudet i spjälsängen small det plötsligt till - och jag insåg att jag troligtvis skulle få stå så i resten av mitt liv - jag kunde nämligen omöjligt räta upp mig. Lyckligtvis kunde jag efter stor möda kravla mig tillbaka till sängen, och har idag gått omkring stel som en fågelskrämma hela dagen.
"Det ser ut som om du har galgen kvar i kläderna", sa en kollega.
Tack, ja det känns smidigt.
J****r vad ont det gör, jag kan ju knappt andas!

I fredags hände något som jag tycker är ganska intressant.
Ingen av mina elever kom på mina lektioner - hela klasser hade gett sig själva ledigt eftersom de hade hört att mitt barn hade magsjuka på torsdagen. Tidigare, på morgonen, mötte jag en kollega i korridoren:
- Hej, är du här!? Är Sigge frisk?
- Nej, svarade jag.
- Men han kan vara på dagis ändå?
"ÖÖÖ Nej. Man lämnar väl inte ett sjukt barn på dagis heller?!"

Med andra ord... det verkade alltså fullständigt otänkbart att någon annan än jag skulle vara hemma med det sjuka barnet. Han har en pappa! Han är väl fullt kapabel att ta hand om sitt eget barn får vi väl hoppas! Visst är det lite intressant, år 2010.

Återstår att se om jag får några elever imorgon.

"Badda rent ögonen med vatten ofta", sa Farbror Doktorn.

Tack för det goda rådet Farbror Doktor, men det gör vi redan. Han ser nämligen ingenting annars!
Andra råd mottages tacksamt!!

Slösurfar på fredagskvällen i brist på bättre sysselsättning... och ork. Snubblade in på det här.

Alltså...man får väl anta att det är en engångsföreteelse va? För inte kan väl ens självaste glamourbruden Jordan ha tålamod med detta varje dag!? Jag menar, hur sjutton får hon ungen att sitta still länge nog att med perfektion få dit lösögonfransar - jag kan knappt få ungen att vara still tillräckligt länge för att få på en blöja!

Trots att magsjukan verkar ha gett med sig sov barnet absolut bedrövligt inatt. En gång i timmen vaknade han och vrålade som om det fanns fara för livet. Yrvaket och fortfarande halvt i sömn försökte jag desperat med nappar, välling, nallar och allt jag kunde komma på - helt utan resultat.
Imorse när jag lyfte barnet ur sängen kände jag knappt igenom honom. Någon har under natten bytt min lilla kille mot en alien med uppsvullet ansikte och igenmurade ögon, knappt möjliga att öppna under lagret av var och forsande tårar. Jag var hemma igår, idag är det pappans tur... och det är bara att pallra sig iväg till doktorn. Ibland är det bra skönt att jobba!

Har varit och simmat på kvällen. Mycket skönt att komma ut ur huset en stund. Vid det här laget tror jag att jag har lärt mig Pingus alla repliker i de två avsnitt vi äger här hemma... och det är inte så dåligt - för hans repliker är inte de lättaste!

Tre dagars dagis klarade vi, sen var det visst dags för första VABbningen. Sju barn och två personal hemma i magsjuka.
Det är alltså bara att torka kräks, titta på Pingu och njuta av att vara mamma...

Läste i tidningen idag att en man härifrån trakten nu dömts för rattfylla för hundrade gången. Jag är förstås inte insatt i ärendet... men hur många chanser ska man egentligen få innan man inte får köra bil överhuvudtaget!?!

Vår allra första nya vardagmorgon är avklarad! Barnet kom till dagis och jag kom till jobbet. Allt som det ska alltså!

Var och köpte kvistlack till taket. "Knastlak" heter det tydligen på, förmodar jag, norska. Allmänbildande!

Man blir dock lite tveksam till att ge sig på själva knastlackandet när man öppnar burken. Kommer jag få ett mintgrönt-prickigt tak nu?! Kan ju förvisso bli lite originellt.

Igår var det dop för barnets kusin.
Dopet var förvisso väldigt fint... men bakverken var inte att leka med!! Vi bokstavligen rullade hem - i flera bemärkelser.
Och naturligtvis hade vi spökat ut vår lilla enligt konstens alla regler....ja, skorna kanske inte är något att skryta över!




Mor & son poserar vid kakbordet




Stilig kille hemkommen från kusinens dop

Vaknade imorse och kände mig utvilad...har inte hänt på väldigt, väldigt länge. tittade på klockan och insåg att den var tjugo i nio. Gick upp, klädde mig, tog en kaffe... började så småningom fundera på om barnet var sjukt. Feber kanske? Strax efter nio gick tankarna till plötsligt..ja kanske inte spädbarnsdöd...men barndöd. Lever han? Lyssnade utanför dörren - hörde inte ett endast livstecken. Kvart över nio väckte jag barnet.
Uppenbarligen borde barnet sova till efter nio alla dagar, för han har varit på strålande humör, sovit en ordentlig middag och sedan varit på strålande humör igen.

Idag var en riktigt bra och rolig dag!

Golvet verkar gå att gå på.
Tapeterna sitter kvar på väggarna.
Vad mer kan man begära?

Jag kan inte förstå varför Martin & Co valt att klara sig utan mig!?!

Kanske är det så att det nya livet trots allt inte börjar på en måndag...utan på en torsdag!?

Ja, jag kanske inte ska slå på för stora trummor, men jag har varit och simmat idag. Tjugo vändor fram och tillbaka...
...det kanske inte låter som några svindlande längder för en del...men bara själva det faktum att jag pallrade mig iväg till simhallen, prånglade på en bikini och skuttade ner i det halvkalla vattnet borde i sig vara värt en bragdmedalj.

Tapetserar som en galning de timmar barnet skolas in på dagis. Har nämligen konstaterat att en 1,5 åring inte är det minsta behjälplig när det gäller tapetsering. Känner mig dock mycket nöjd med den hetstapetsering som hittills gjorts. "Coolt", tycker jag - "För mycket", tycker sambo.

Min regel: Hjälper man inte till får man bara tycka om man tycker att det blir fint, annars får man inte tycka!

Jag har ju hört talas om det där med ICA Maxi och T9 förut, men det var först idag jag upplevde det i praktiken. Höll glatt på att skicka iväg: "Det finns på ICA Nazi."
Nazi är ett ord som jag ytterst sällan använder i sms-sammanhang...vem bestämmer vilka ord T9 ska använda egentligen!?

Jag spacklar, slipar, målar, sågar, skruvar...
...hur var det här nu igen, jag har glömt...
...vad skulle man ha en karl till!?

Var och såg Snabba cash igår...på den sena bion!
Herregud, uppe mitt i natten en fredagkväll - och inte hemma förrän närmare midnatt.
Det fick man ju äta upp i morse (om det nu verkligen är morgon innan tuppen vanat?)

Känner att jag absolut skulle kunna vänja mig vid att vara hemma så här igen. Dagarna bara försvinner. Att städa upp efter 1 ½ män borde räknas som ett heltidsjobb!

Läste i vår lokala morgontidning att man ska börjar forska på grankottarna här i Dalarna, bl. a. för att ta reda på om granar som växer på olika höjd har genetiska skillnader. Länsstyrelsen har tydligen efter mycket överväganden kommit fram till att forskaren får samla in kottar.

Skönt tycker jag att någon äntligen tar tag i denna viktiga fråga!

It´s alive...
...det hörs nämligen!

Har precis lämnat barnet på dagis för första gången. I berått mod stängde jag dörren framför det förtvivlade barnet som vrålade för att hans mamma övergav honom. Kommer han att överleva mån tro?

Igår var barnet med sin mamma på jobbet. Det går inte helt smidigt att jobba med ett barn med sig! Efter att ha rivit i alla papper han kunde hitta, slängt runt alla pennor och hällt ut alla gem på golvet bestämde han sig för att plocka ur nycklarna ur postfacken och köra nycklarna i papperstuggen.
En papperstugg är inte till för att framställa metallskrot.

Migränanfall i kombination med ett barn på 15 månader är inget jag rekommenderar.

Vår lilla kille börjar bli stor. Imorgon börjar en ny era... dagis.
Idag gjorde de hembesök. De vill träffa barnet i dess hemmiljö sa de. Vilket jag köper...men jag misstänker starkt att det också är ett sätt att se hur barnet har det hemma. Vi får väl hoppas att vi blev godkända.

Mycket ofta fastnar låtar på repeat i min hjärna. Nästan lika ofta är det någon låt som jag inte ens gillar särskilt mycket. Just nu snurrar Mora Träsk på för fullt... "sträck upp händerna och vinka, titta på en vän och blinka"...
Hur slår man av?

Umgicks med F igår kväll. Sittandes i hennes vardagsrum satt vi båda fullt engagerade i varsin FB-sida. Risken börjar bli överhängande att jag glömt hur man umgås med människor IRL så att säga.

Idag har jag "fått" en flicka.
Hon heter Valary, är 7 år och har förlorat båda sina föräldrar. Hon bor i Kenya och drömmer om mat och utbildning.
Jag hoppas att jag kan hjälpa henne nå ett lite bättre liv!

Nyårslöfte:

Om jag börjar röka och sedan ska sluta lovar jag mig själv att aldrig använda Nicorette, för deras reklam är otroligt äcklig...och ger mig klåda.

Barnet har sovt borta inatt. Min plan var att lägga mig mycket tidigt och vakna mer utvilad än på länge efter att ha sovit en hel nat utan störande inslag.
Istället satt jag uppe alldeles för sent igår, slöurfade omkring helt i onödan och snoozade fler gånge än vanligt innan jag släpade mig iväg imorse. Det finns alldeles för mycket jag måste "passa på" att göra när jag har chansen..så tyvärr får jag väl helt skylla mig själv.

I det här hemmet griljeras skinka denna kväll,
allt enligt min livsdevis:
"Bättre sent än aldrig"!

Hur var det nu då... det nya livet skulle börja måndag efter trettonhelgen...
visst var det så!?

Tillbringade förmiddagen i simhallen idag, plaskandes i babypoolen var tanken... men verkligheten blev som vanligt den att jag sprang omkring med babyvalkarna gungandes och jagade sjövild unge. Nu har jag fått barnet i säng, och skulle nog behöva natta mig själv snarast möjligt!

By the way...hur länge får man skylla sina gungande valkar på att man varit gravid!?

Barnet och jag ska ge oss iväg på "Välkommen-till-världen-fest" nu på eftermiddagen. En sån där tillställning som ger mig en liten släng av dåligt samvete. Den här dåliga mamman har nämligen inte ställt till med någon form av kalas, dop, namngivningsfest eller välkommen-till-världen-fest för den lilla pojken som kom för 15 månader sen. Och nu har bäst-före-datumet för en sådan tillställning gått ut för vår del. Dock var han minst lika välkommen ändå...och han ska kanske konfirmeras framöver, eller ta studenten åtminstone eller gifta sig eller nåt!?

Några dagar innan jul packade jag väskan full med orättade arbeten och tänkte att jag hade ett helt långt jullov på mig att jobba ifatt.
Idag var jullovet slut... och idag var papperen ännu orättade. Terminens första dag ligger jag alltså redan efter. Men jaja...jag har ju hela helgen på mig!

Efter att ha handlat stannade jag till för att slänga lite grejer vid återvinningsstationen. Just som jag stod och stoppade i flaskor hörde jag till min förskräckelse bilen blippa till bakom min rygg. Förtvivlat slet jag i alla dörrar i hopp om att någon skulle vara lite medgörlig - men icke. Genom fönstret kunde jag se de enda nycklarna sitta snällt i tändningslåset, och mina vantar fint lagda på passagerarsätet.

Ringde polisen för att höra om de möjligtvis kunde liksom dyrka upp bilen - men nej, det gjorde de inte. Men de kunde komma och slå in en ruta.
Jag hade en liten svag aning om att sambon, tillika ägaren av bilen, inte skulle bli jättenöjd med den lösningen.

Nu är jag hemma igen, förstås svårt köldskadad efter en timme utan vantar och mössa i - 30 grader, men mycket tacksam över att jag känner folk som uppenbarligen har något att falla tillbaka på om kristiderna skulle hålla i sig och uppsägningarna fortsätter!

Nobelpristagare 2058!?!

Onekligen ser han ju mycket intelligent ut i "plast-gammelfarfars"

brills och spretande tänder!

- 31 grader.
Är vi ens gjorda för det!?
Vad hände med växthuseffekt och global uppvärmning!?!

De flesta jag känner drömmer om ett stort kök. Jag drömmer om ett litet kök.
Eller ja, det är väl inte hela sanningen, jag drömmer om fler rum och har länge planerat att göra två rum och kök av köket.
Idag har projektet påbörjats - och lite ångest får man allt av att se mitt stora, härliga lantkök förvandlas till ett trångt litet skyffe.
Detta kräver nog en viss tillvänjningsperiod.

Nytt år - nytt liv.
För de allra flesta i alla fall. Nyårslöften och träning och dieter.
Den 3 januari har jag dunderkalori-fika hos farmor, spetsat med McDonald´s frosseri och toppat på kvällskvisten med chokladglass och marshmallows.
2010 ser inte ut att gå i hälsans tecken direkt.

Lördagen den 2 januari tyckte någon var en utmärkt dag för tentaskrivning. Jag är inte en av dem, men jag antar att det bara är att ta sig i kragen och fixa den där tentan ändå!

Nyårsafton avklarad... och insikten om att livet har förändrats kom med besked under kvällen.

En mycket trevlig tillställning med trevliga människor i ett hus fullt av ungar, hundrar och katter. Den goda maten avnjöts på mer eller mindre stående fot och någon kring bordet var ständigt på jakt efter en springande unge utan vett och förstånd...inte vid ett tillfälle satt vi ner samtidigt allihop. Den här dåliga mamman tittade dessutom åt fel håll i fyra sekunder och vips var barnet upp i trappen och ännu fortare nere igen. Den enda som ser ut att ha partajat ordentligt är den lilla killen med blåöga och dunderbula! Själva tolvslaget missades helt...men det blev ju nytt år ändå! Och 2010 ser ut att bli riktigt bra - För ur kaos...