DEKADENS

Efter att ha handlat stannade jag till för att slänga lite grejer vid återvinningsstationen. Just som jag stod och stoppade i flaskor hörde jag till min förskräckelse bilen blippa till bakom min rygg. Förtvivlat slet jag i alla dörrar i hopp om att någon skulle vara lite medgörlig - men icke. Genom fönstret kunde jag se de enda nycklarna sitta snällt i tändningslåset, och mina vantar fint lagda på passagerarsätet.

Ringde polisen för att höra om de möjligtvis kunde liksom dyrka upp bilen - men nej, det gjorde de inte. Men de kunde komma och slå in en ruta.
Jag hade en liten svag aning om att sambon, tillika ägaren av bilen, inte skulle bli jättenöjd med den lösningen.

Nu är jag hemma igen, förstås svårt köldskadad efter en timme utan vantar och mössa i - 30 grader, men mycket tacksam över att jag känner folk som uppenbarligen har något att falla tillbaka på om kristiderna skulle hålla i sig och uppsägningarna fortsätter!