DEKADENS

Jag är lärarare. Andra människor jobbar i affär, inom media, med reklam eller på banken. Jag ÄR lärare. Av någon anledning reduceras hela ens personlighet om man jobbar som lärare till att enbart vara lärare. När folk frågar vad jag gör brukar jag alltid svara att "Jag jobbar som lärare"...men svarar någon annan är svaret alltid "hon är lärare". Detta är alltså ett faktum. Och kanske är det så människor ser mig. Att kollegor, elever och föräldrar ser mig som enbart lärare har jag förstås full förståelse för, de ser mig endast i den rollen. Men uppenbarligen ser även andra människor lärare som enbart just det, oavsett situation.

Vi har kanske alla en bild av hur lärare är. Ganska trist, ganska insnöade... alldagliga, plikttrogna, småsura och en aning konservativa- de borde ta sig en titt ute i verkligheten. Vi lärare befinner oss nämligen heller inte i verkligheten. Skolans värld är en egen värld en egen verklighet, eleverna längtar ut i verkligheten och lärarna borde ta sig en titt på verkligheten. Och visst minns man lärarna som aldrig fick igång videon, aldrig fick OH:n att ligga åt rätt håll eller ställa in den där skärpan. Ja, i ärlighetens namn är jag kanske inte så tekniskt kunnig, men jag anser mig i alla fall leva i verkligheten. Jag har inte plisserade kjolar och glasögonen hängandes i ett snöre kring halsen, men jag är lärare. Vi får hoppas att jag är en representativ sådan, för det här är en lärares liv.