DEKADENS

Har nyss varit och solat. I tolv minuter kunde jag blunda och känna strålarna värma min frusna vinterbleka hud och känna den ljumna vinden fläkta. Jag kunde till och med höra vågorna som sakta rullade in mot strandkanten och måsar som skrek långt borta vid fiskehamnen där de gamla fiskebåtar sakta pluttrade in. Barnen skrattade när de lekte tafatt med vågorna som skummade över och när deras sandslott jämnades till marken. De grävde gropar i den varma vita sanden och gömde varandras kroppar så att bara huvudena stack upp i sanden. Det prasslade lite lätt när palmernas stora blad gungade i den svaga vinden. Doften av kokosolja blandades med en förförisk doft av nygrillad fisk som kom från den lilla tavernan alldeles intill strandpromenaden. Det hördes svag musik. Tolv minuter senare klickade det till och jag var åter i det vinterkalla Sverige. Det var bara att bylsa på sig alla kläder igen. På med raggsockorna och dra mössan långt över öronen, bege sig ut i snövädret och pulsa hemåt. Men jag fick i alla fall drömma i tolv minuter idag!