DEKADENS

Att leva och bo en i småstad har sina fördelar. Känslan av att ständigt vara hemma, av att inte flyta in i en anonym massa utan vara igenomkänd och känna igen människor runt omkring sig, att aldrig behöva känna sig ensam - det räcker med att gå ner på stan eller in på ett café så träffar man alltid någon man känner. Alla känner alla. Det ger en viss trygghet, och en viss samhörighet.
Å andra sidan kan det vara dessa fördelar som lätt kan vändas till nackdelar. ibland skulle anonymiteten vara skön. Att kunna gå omkring på stan utan att vara igenkänd, att kunna springa ner på Konsum osminkad i de gamla utslitna jobbingbyxorna och en tofs på huvudet utan att riskera möta någon som man känner - som genast sprider orden om hur utsliten och nedgången man ser ut. Det är nämligen småstadens största problem. Man kan inte vända sig om utan att någon registrerar detta och för det vidare. Man bygger hela strutsar av små dunfjädrar och sätter igång laviner av små snöflingor. Fenomenet är känt som småstadsmentalitet... jag tror förklaringen ligger i bristen på diverse olika rekreationsmöjligheter - folk har helt enkelt för lite at göra. Man har så lite att bry sig i att man helt enkelt måste lägga sig i andra människors liv. Och eftersom andra människor i småstaden ofta inte är särskilt spännande så får man helt enkelt lov att krydda på historien lite. Plötsligt händer något! Spännande! Och småstadstristessen skingras för en liten sekund...tills nästa överkryddade historia börjar florera. Ett allmän tips...skaffa ett eget liv!! Det kanske börjar bli dags att ta sig ur denna småstad... söka sig till nya platser, Australien...eller kanske Sundsvall??!!