I torsdags åkte jag tåg, Uppsala t.o.r. Strax utanför Krylbo blev vi stående pga. av tekniskt fel på loket.
Idag åkte jag tåg Uppsala t.o.r och blev stående strax utanför Sala.
Det är inte en massa snö...det är inte en massa minusgrader...
...fungerar SJ:s tåg i något väder!?

Höll precis på att köra på en svartklädd figur i mörkret.
Jag fattar inte riktigt...
...vad har folk emot reflexer egentligen!?!

Ambitionen var ju att se till att uppdatera lite då och då... men jösses vad mycekt jag har att göra hela tiden. Tokmycket på jobbet och övertid hela tiden, två tentor i kursen samma vecka - dvs. massa läsning och skrivande (... som jag som vanligt skjutit upp till sista sekund) unge, ombyggnation och det vanliga köret med tvätt, mat, dammsugning och så maler det bara på. Just nu skulle jag behöva en pausknapp, bara så att jag får komma ifatt lite grann, sen kör vi igen.

Det sägs att reklamen på FB är riktad. För egen del domineras reklamen där av "Gå ner 15 kg på en månad", "Gå ner i vikt"och "Bli smal till sommaren".
Med jämna mellanrum dyker också annonser om bröstförstoring, att jag behöver en Anton-klocka för att bli pigg, behöver äta blåbärs-antioxidant-piller mot ålderstecken och att jag få 50% rabatt på parfymer upp.

Är det någon som FB-människa som har som arbete att kolla allas foton, kommit till mina och konstaterat att här har vi en människa som är tjock med små tuttar, trött, gammal och förmodligen luktar illa...eller är det någon av mina vänner som har läckt!?!

Husmor har varit i farten igen.
Jag har bakat bröd.

Jag hoppas att det är sant det som sägs om bränt bröd och sångröst. Risken...chansen?... är nämligen överhängande att vi kommer att förvandlas till trallande familjen Von Trapp härhemma. Bli inte förvånade om det är jag som kammar hem den där melodifestivalsegern nästa år!

Tillbringade hela dagen igår på utbildning på Akademiska i Uppsala. Fick lära mig massor om barncancer och hjärntumörer hos barn. Ibland är det nästan bra att inte veta alltför mycket...fy vad symptom jag har att hålla utkik efter!

Det är vår i luften!
Plusgrader, solen strålar, fåglar kvittrar och det droppar pfrån taken.
Jag sitter inne och tentapluggar.

Ibland är gräset grönare på andra sidan!

Mamma frågade för ett tag sedan om jag skulle vilja ha en shoppingdag i födelsedagspresent, så att jag skulle kunna shoppa det jag vill ha till våren och sommaren.

Det ville jag - men oj vilken dyr present det kan bli!

Nu bär det ut på shoppingrundan - hoppas att hon har laddat plånboken!

Jag har fått hem min nya bikini...en budgetvariant från Haléns visserligen - men jag tycker den är snygg... nu skulle man bara skaffat en kropp att ha den på också!

...och apropå det så läste jag den här artikeln...

...och jag tänker så det knakar!

Veckans höjdpunkt avklarad...
simning medan tanterna vattengympar.
Spännande.

Jag tror bestämt att barnet har ärvt pappans sinne för ordning.
Snart är det dags att den som skitar ner också städar!

Tittar på "Dating in the dark" medan jag målar lite möbler. Nog måste man väl säga att goda idéer gällande spännande dejtingprogram börjat sina va!? Det enda som möjligtvis är lite, lite intressant är att se människorna ta sig fram till diverse möbler som finns i det becksvarta rummet. Jag vill se "Let´s dance in the dark" eller "Stjärnor på is in the dark" det vore lite mer intressant.

Ärligt talat... mer snö - behövs verkligen det!?
Nu börjar jag bli less!

Först invaderades gäststugan av lillebror, kompisar och snowboards, sedan tog faster och lill-kusin över platserna.
Det är sportlov!!
Oj vad här ska sportas!

Denna ansvarsfulla mamma är hemma från festen kl. 23.00 - det är ju en dag imorgon också! Trött och sliten och redo för sängen. Måste ju upp i tid och se reprisen av Melodifestivalen nu när någon planerat så illa att en 30-års-fest infaller i Melodifestivaltider.

Nåde den som säger nåt!

Jag läste någonstans att det är ett säkert ålderstecken när man börjar inse alla faror som finns och kämpar för att undvika dem - såsom exempelvis istappar.

Jag är ganska gammal - jag tycker att istappar är jätteläskiga, de hänger där uppe som små spjut redo att släppa och klyva min skalle i två delar. På expressen.se fick jag idag en påminnelse. Snart kommer jag gå in i nån lyktstolpe eller nåt eftersom jag har fullt upp med att titta uppåt.



Nu måste det bli vår snart... så länge, se upp!


Foto: Webbild.com

Donna har varit mycket flitig och lämnat kommentarer på tolv olika inlägg. Jätteroligt Donna - tack, jag blir så glad när jag fått lite nya kommentarer, och en liten inblick i vem som råkar hamnar här!!
I mejlet som visar ny kommentar på bloggen är texten på kinesiska, här verkar det mest bli en massa streck... men vad gör det, jag är ju ändå urusel på kinesiska!!
Bilderna man kan titta på om man klickar in på kommentaren förstår jag däremot väl!

Kul - kinesisk porr är liksom ett helt outforskat område för mig!

Donna har kommenterat till exempel här, här och här - om du också är lite nyfiken på kinesisk porr!

Jag lovade mig själv dyrt och heligt att jag aldrig skulle bli en sån där über-dryg småbarnsmorsa som konstant pratar om mitt underverk till barn och dess sömn, bajsrutiner eller diverse utslag.

Men när man släpar sig runt i raggsockor, ett par utslitna mysbyxor med målarfärg på och stora svarta ringar under ögonen och står till armbågarna i kräks och snor, och det mest spännande man gör under veckan är att smita iväg till simhallen för att åtminstone röra på sig lite grann samtidigt som man tittar på tanterna som har vattengympa, (och denna vecka inte ens det!), är det ganska svårt att komma med några vettiga inlägg om dagens outfit eller glamourösa tillställningar.

Tant är sjuk. Och tant måste ta hand om ett sjukt barn.
Tant orkar inte blogga.

Håller precis på att frosta av frysen. Har också städat ur mitt kylskåp och måste skicka en tanke av tacksamhet till mina vänner för att de inte ringt "Rent hus". Jag hade verkligen inte velat veta vad den stränga tanten med sina bakterieodlingar hade hittat i min kyl!

Återhämtningen har skett mestadels i soffan. Slötittade på programmet "Feta affärer", som handlade om folk som gjorde stora pengar på fetma-industrin. En man som riktat in sig på begravningskistor för kraftigt överviktiga visade sina kistor och berättade att de höll för en kroppsvikt på 450 kilo. Vidare berättade han att de flesta som behöver hans kistor inte kan gå.

Jag har bara en stilla fundering...nog torde det vara ytterst sällan människor som kan gå behöver begravningskistor överhuvudtaget!?!

Läkaren som idiotförklarade oss för att vi var övernojjiga småbarnsföräldrar som inte kan hantera ett förkylt barn ( ja, i lite andra ord kanske) ringde idag. Han ville bara följa upp och höra hur lilla Sigge mådde.
Tjena, tänkte jag, sitter läkarna och ringer upp varenda förkylt barn så kan i alla fall jag förstå varför de inte hinner hjälpa folk. Jag förklarade förstås mycket vänligt att det var ju tur att vi åkte in på barnakuten eftersom han hade en dubbelsidig lunginflammation och svårt att få i sig tillräckligt med syre och att vi legat inne i tre dygn med både syrgas och dropp.
Ja, jo jag fick ju ner journalen för signering, svarade läkaren och frågade vidare om dagsformen.

Jag vet inte jag om det verkligen var ett snyggt sätt att försöka släta över? Kanske en liten ursäkt, eller ett litet erkännande om att han gjort en liten missbedömning hade känts mer ärligt?


Piggelin!

Eftersom barnet mat- och dryckstrejkat ett tag har han de senaste dygnen legat med dropp.
Så inatt vaknade han och skulle absolut ha en mandarin som låg på bordet - och smaskade i sig nästan hela. Han somnade om och vaknade i lagom tid för att sno åt sig min frukostmacka. Vilken vändning! Nästa syretest visade att han kunde försörja sig själv med syre och vips var vi på väg hem med motiveringen att: "Nu får han i sig syre, och ni bor ju ganska nära om det blir nåt."

Kanske inte så betryggande...men väldigt skönt att vara hemma!

Vi har fått konstaterat att han åtminstone har en dubbelsidig lunginflammation, rester av proverna och odlingarna ska vi visst inte få svar på förrän på måndag. Lungorna har drabbats ganska hårt, och just nu kan inte Lille-skrutt förese sig själv med syre. Han varken äter eller dricker så han ligger också med dropp.
Han ser för liten och tufflig ut med de där små armarna fulla i kanyler och med alla slangar och pipande maskiner. Och hur långtråkiga dagarna, och nätterna med för den delen, är, så är jag i alla fall glad att vi är där... och oerhört glad över att vi inte lyssnade till läkare nr 1 som idiotförklarade oss och sa åt oss att åka hem!

Har trasslat mig ur slangar för en stunds frigång. Natten har spenderats på sjukhuset och så blir det även inatt. Efter alla samtal hit och dit med sjukvårdsupplysning och läkare, och efter läkarbesök som resulterade i ingenting annat än "Åk hem", så är det i alla fall skönt att han är någonstans där han faktiskt får hjälp!

Det känns som om jag skolkar.
Här går jag hemma och strosar en helt vanlig onsdag - inte det minsta sjuk. Och det sjuka barnet ser jag knappt skymten av, han sover verkligen hela tiden.
Vågar man åka och handla - tänk om nån kommer på mig och mitt skolkande!?

Sånt man blir lite glad av...

En fruktansvärd kamp utspelar sig numer här hemma vid sjusnåret. Liggandes över barnet försöker jag få kontroll över armar och ben samtidigt som jag bänder upp ögonen för att få dit salvan. Jag kan tänka mig att matchen ser lite ojämn ut, Sumo-brottare Vs. Baby, men jag lovar - det är tufft motstånd!

När magsjukan avtog fick ju barnet ögoninflammation, och den har bara blivit värre och värre samtidigt som hosta, snor och 40 graders feber slagit till. Jag har alltså inte ett särskilt piggt barn här hemma...däremot vaknar han sisådär två gånger i timmen hela natten och verkar inte förstå att det bara är att lägga sig ner igen - jag måste alltså gå upp och vicka omkull det sittande barnet.

När jag, för gud vet vilken gång i ordningen, var upp inatt och stod på huvudet i spjälsängen small det plötsligt till - och jag insåg att jag troligtvis skulle få stå så i resten av mitt liv - jag kunde nämligen omöjligt räta upp mig. Lyckligtvis kunde jag efter stor möda kravla mig tillbaka till sängen, och har idag gått omkring stel som en fågelskrämma hela dagen.
"Det ser ut som om du har galgen kvar i kläderna", sa en kollega.
Tack, ja det känns smidigt.
J****r vad ont det gör, jag kan ju knappt andas!

I fredags hände något som jag tycker är ganska intressant.
Ingen av mina elever kom på mina lektioner - hela klasser hade gett sig själva ledigt eftersom de hade hört att mitt barn hade magsjuka på torsdagen. Tidigare, på morgonen, mötte jag en kollega i korridoren:
- Hej, är du här!? Är Sigge frisk?
- Nej, svarade jag.
- Men han kan vara på dagis ändå?
"ÖÖÖ Nej. Man lämnar väl inte ett sjukt barn på dagis heller?!"

Med andra ord... det verkade alltså fullständigt otänkbart att någon annan än jag skulle vara hemma med det sjuka barnet. Han har en pappa! Han är väl fullt kapabel att ta hand om sitt eget barn får vi väl hoppas! Visst är det lite intressant, år 2010.

Återstår att se om jag får några elever imorgon.

"Badda rent ögonen med vatten ofta", sa Farbror Doktorn.

Tack för det goda rådet Farbror Doktor, men det gör vi redan. Han ser nämligen ingenting annars!
Andra råd mottages tacksamt!!

Slösurfar på fredagskvällen i brist på bättre sysselsättning... och ork. Snubblade in på det här.

Alltså...man får väl anta att det är en engångsföreteelse va? För inte kan väl ens självaste glamourbruden Jordan ha tålamod med detta varje dag!? Jag menar, hur sjutton får hon ungen att sitta still länge nog att med perfektion få dit lösögonfransar - jag kan knappt få ungen att vara still tillräckligt länge för att få på en blöja!

Trots att magsjukan verkar ha gett med sig sov barnet absolut bedrövligt inatt. En gång i timmen vaknade han och vrålade som om det fanns fara för livet. Yrvaket och fortfarande halvt i sömn försökte jag desperat med nappar, välling, nallar och allt jag kunde komma på - helt utan resultat.
Imorse när jag lyfte barnet ur sängen kände jag knappt igenom honom. Någon har under natten bytt min lilla kille mot en alien med uppsvullet ansikte och igenmurade ögon, knappt möjliga att öppna under lagret av var och forsande tårar. Jag var hemma igår, idag är det pappans tur... och det är bara att pallra sig iväg till doktorn. Ibland är det bra skönt att jobba!

Har varit och simmat på kvällen. Mycket skönt att komma ut ur huset en stund. Vid det här laget tror jag att jag har lärt mig Pingus alla repliker i de två avsnitt vi äger här hemma... och det är inte så dåligt - för hans repliker är inte de lättaste!

Tre dagars dagis klarade vi, sen var det visst dags för första VABbningen. Sju barn och två personal hemma i magsjuka.
Det är alltså bara att torka kräks, titta på Pingu och njuta av att vara mamma...

Läste i tidningen idag att en man härifrån trakten nu dömts för rattfylla för hundrade gången. Jag är förstås inte insatt i ärendet... men hur många chanser ska man egentligen få innan man inte får köra bil överhuvudtaget!?!

Vår allra första nya vardagmorgon är avklarad! Barnet kom till dagis och jag kom till jobbet. Allt som det ska alltså!

Var och köpte kvistlack till taket. "Knastlak" heter det tydligen på, förmodar jag, norska. Allmänbildande!

Man blir dock lite tveksam till att ge sig på själva knastlackandet när man öppnar burken. Kommer jag få ett mintgrönt-prickigt tak nu?! Kan ju förvisso bli lite originellt.

Igår var det dop för barnets kusin.
Dopet var förvisso väldigt fint... men bakverken var inte att leka med!! Vi bokstavligen rullade hem - i flera bemärkelser.
Och naturligtvis hade vi spökat ut vår lilla enligt konstens alla regler....ja, skorna kanske inte är något att skryta över!




Mor & son poserar vid kakbordet




Stilig kille hemkommen från kusinens dop

Vaknade imorse och kände mig utvilad...har inte hänt på väldigt, väldigt länge. tittade på klockan och insåg att den var tjugo i nio. Gick upp, klädde mig, tog en kaffe... började så småningom fundera på om barnet var sjukt. Feber kanske? Strax efter nio gick tankarna till plötsligt..ja kanske inte spädbarnsdöd...men barndöd. Lever han? Lyssnade utanför dörren - hörde inte ett endast livstecken. Kvart över nio väckte jag barnet.
Uppenbarligen borde barnet sova till efter nio alla dagar, för han har varit på strålande humör, sovit en ordentlig middag och sedan varit på strålande humör igen.

Idag var en riktigt bra och rolig dag!

Golvet verkar gå att gå på.
Tapeterna sitter kvar på väggarna.
Vad mer kan man begära?

Jag kan inte förstå varför Martin & Co valt att klara sig utan mig!?!

Kanske är det så att det nya livet trots allt inte börjar på en måndag...utan på en torsdag!?

Ja, jag kanske inte ska slå på för stora trummor, men jag har varit och simmat idag. Tjugo vändor fram och tillbaka...
...det kanske inte låter som några svindlande längder för en del...men bara själva det faktum att jag pallrade mig iväg till simhallen, prånglade på en bikini och skuttade ner i det halvkalla vattnet borde i sig vara värt en bragdmedalj.

Tapetserar som en galning de timmar barnet skolas in på dagis. Har nämligen konstaterat att en 1,5 åring inte är det minsta behjälplig när det gäller tapetsering. Känner mig dock mycket nöjd med den hetstapetsering som hittills gjorts. "Coolt", tycker jag - "För mycket", tycker sambo.

Min regel: Hjälper man inte till får man bara tycka om man tycker att det blir fint, annars får man inte tycka!

Jag har ju hört talas om det där med ICA Maxi och T9 förut, men det var först idag jag upplevde det i praktiken. Höll glatt på att skicka iväg: "Det finns på ICA Nazi."
Nazi är ett ord som jag ytterst sällan använder i sms-sammanhang...vem bestämmer vilka ord T9 ska använda egentligen!?

Jag spacklar, slipar, målar, sågar, skruvar...
...hur var det här nu igen, jag har glömt...
...vad skulle man ha en karl till!?

Var och såg Snabba cash igår...på den sena bion!
Herregud, uppe mitt i natten en fredagkväll - och inte hemma förrän närmare midnatt.
Det fick man ju äta upp i morse (om det nu verkligen är morgon innan tuppen vanat?)

Känner att jag absolut skulle kunna vänja mig vid att vara hemma så här igen. Dagarna bara försvinner. Att städa upp efter 1 ½ män borde räknas som ett heltidsjobb!

Läste i vår lokala morgontidning att man ska börjar forska på grankottarna här i Dalarna, bl. a. för att ta reda på om granar som växer på olika höjd har genetiska skillnader. Länsstyrelsen har tydligen efter mycket överväganden kommit fram till att forskaren får samla in kottar.

Skönt tycker jag att någon äntligen tar tag i denna viktiga fråga!

It´s alive...
...det hörs nämligen!

Har precis lämnat barnet på dagis för första gången. I berått mod stängde jag dörren framför det förtvivlade barnet som vrålade för att hans mamma övergav honom. Kommer han att överleva mån tro?

Igår var barnet med sin mamma på jobbet. Det går inte helt smidigt att jobba med ett barn med sig! Efter att ha rivit i alla papper han kunde hitta, slängt runt alla pennor och hällt ut alla gem på golvet bestämde han sig för att plocka ur nycklarna ur postfacken och köra nycklarna i papperstuggen.
En papperstugg är inte till för att framställa metallskrot.

Migränanfall i kombination med ett barn på 15 månader är inget jag rekommenderar.

Vår lilla kille börjar bli stor. Imorgon börjar en ny era... dagis.
Idag gjorde de hembesök. De vill träffa barnet i dess hemmiljö sa de. Vilket jag köper...men jag misstänker starkt att det också är ett sätt att se hur barnet har det hemma. Vi får väl hoppas att vi blev godkända.

Mycket ofta fastnar låtar på repeat i min hjärna. Nästan lika ofta är det någon låt som jag inte ens gillar särskilt mycket. Just nu snurrar Mora Träsk på för fullt... "sträck upp händerna och vinka, titta på en vän och blinka"...
Hur slår man av?

Umgicks med F igår kväll. Sittandes i hennes vardagsrum satt vi båda fullt engagerade i varsin FB-sida. Risken börjar bli överhängande att jag glömt hur man umgås med människor IRL så att säga.

Idag har jag "fått" en flicka.
Hon heter Valary, är 7 år och har förlorat båda sina föräldrar. Hon bor i Kenya och drömmer om mat och utbildning.
Jag hoppas att jag kan hjälpa henne nå ett lite bättre liv!

Nyårslöfte:

Om jag börjar röka och sedan ska sluta lovar jag mig själv att aldrig använda Nicorette, för deras reklam är otroligt äcklig...och ger mig klåda.

Barnet har sovt borta inatt. Min plan var att lägga mig mycket tidigt och vakna mer utvilad än på länge efter att ha sovit en hel nat utan störande inslag.
Istället satt jag uppe alldeles för sent igår, slöurfade omkring helt i onödan och snoozade fler gånge än vanligt innan jag släpade mig iväg imorse. Det finns alldeles för mycket jag måste "passa på" att göra när jag har chansen..så tyvärr får jag väl helt skylla mig själv.

I det här hemmet griljeras skinka denna kväll,
allt enligt min livsdevis:
"Bättre sent än aldrig"!

Hur var det nu då... det nya livet skulle börja måndag efter trettonhelgen...
visst var det så!?

Tillbringade förmiddagen i simhallen idag, plaskandes i babypoolen var tanken... men verkligheten blev som vanligt den att jag sprang omkring med babyvalkarna gungandes och jagade sjövild unge. Nu har jag fått barnet i säng, och skulle nog behöva natta mig själv snarast möjligt!

By the way...hur länge får man skylla sina gungande valkar på att man varit gravid!?

Barnet och jag ska ge oss iväg på "Välkommen-till-världen-fest" nu på eftermiddagen. En sån där tillställning som ger mig en liten släng av dåligt samvete. Den här dåliga mamman har nämligen inte ställt till med någon form av kalas, dop, namngivningsfest eller välkommen-till-världen-fest för den lilla pojken som kom för 15 månader sen. Och nu har bäst-före-datumet för en sådan tillställning gått ut för vår del. Dock var han minst lika välkommen ändå...och han ska kanske konfirmeras framöver, eller ta studenten åtminstone eller gifta sig eller nåt!?

Några dagar innan jul packade jag väskan full med orättade arbeten och tänkte att jag hade ett helt långt jullov på mig att jobba ifatt.
Idag var jullovet slut... och idag var papperen ännu orättade. Terminens första dag ligger jag alltså redan efter. Men jaja...jag har ju hela helgen på mig!

Efter att ha handlat stannade jag till för att slänga lite grejer vid återvinningsstationen. Just som jag stod och stoppade i flaskor hörde jag till min förskräckelse bilen blippa till bakom min rygg. Förtvivlat slet jag i alla dörrar i hopp om att någon skulle vara lite medgörlig - men icke. Genom fönstret kunde jag se de enda nycklarna sitta snällt i tändningslåset, och mina vantar fint lagda på passagerarsätet.

Ringde polisen för att höra om de möjligtvis kunde liksom dyrka upp bilen - men nej, det gjorde de inte. Men de kunde komma och slå in en ruta.
Jag hade en liten svag aning om att sambon, tillika ägaren av bilen, inte skulle bli jättenöjd med den lösningen.

Nu är jag hemma igen, förstås svårt köldskadad efter en timme utan vantar och mössa i - 30 grader, men mycket tacksam över att jag känner folk som uppenbarligen har något att falla tillbaka på om kristiderna skulle hålla i sig och uppsägningarna fortsätter!

Nobelpristagare 2058!?!

Onekligen ser han ju mycket intelligent ut i "plast-gammelfarfars"

brills och spretande tänder!

- 31 grader.
Är vi ens gjorda för det!?
Vad hände med växthuseffekt och global uppvärmning!?!

De flesta jag känner drömmer om ett stort kök. Jag drömmer om ett litet kök.
Eller ja, det är väl inte hela sanningen, jag drömmer om fler rum och har länge planerat att göra två rum och kök av köket.
Idag har projektet påbörjats - och lite ångest får man allt av att se mitt stora, härliga lantkök förvandlas till ett trångt litet skyffe.
Detta kräver nog en viss tillvänjningsperiod.

Nytt år - nytt liv.
För de allra flesta i alla fall. Nyårslöften och träning och dieter.
Den 3 januari har jag dunderkalori-fika hos farmor, spetsat med McDonald´s frosseri och toppat på kvällskvisten med chokladglass och marshmallows.
2010 ser inte ut att gå i hälsans tecken direkt.

Lördagen den 2 januari tyckte någon var en utmärkt dag för tentaskrivning. Jag är inte en av dem, men jag antar att det bara är att ta sig i kragen och fixa den där tentan ändå!

Nyårsafton avklarad... och insikten om att livet har förändrats kom med besked under kvällen.

En mycket trevlig tillställning med trevliga människor i ett hus fullt av ungar, hundrar och katter. Den goda maten avnjöts på mer eller mindre stående fot och någon kring bordet var ständigt på jakt efter en springande unge utan vett och förstånd...inte vid ett tillfälle satt vi ner samtidigt allihop. Den här dåliga mamman tittade dessutom åt fel håll i fyra sekunder och vips var barnet upp i trappen och ännu fortare nere igen. Den enda som ser ut att ha partajat ordentligt är den lilla killen med blåöga och dunderbula! Själva tolvslaget missades helt...men det blev ju nytt år ändå! Och 2010 ser ut att bli riktigt bra - För ur kaos...

Gott Nytt År!

I år har knappt julpyntat hemma, inte heller kokat knäck, eller bakat lussebullar eller gjort julgodis. Och jag har totalt struntat i allt vad skicka julkort heter. Naturligtvis damp det ner en hel drös med kort på småbarn iklädda tomteutstyrsel och jag lovade mig själv att jag får väl ta och skicka lite Nyårskort för att döva det lilla dåliga samvetet. Imorgon är det nyårsafton - har jag skickat några kort? Nope! Jag får helt enkelt satsa på att kränga på barnet en tomtedräkt nästa år... kanske.

I 3 dagar har nu en julkärve prytt min hall. Tanken är väl att den ska ut på gården, men den verkar inte ta sig dit.
I ärlighetens namn vill jag inte ha en kärve, men när söta små barn kommer och säljer för att samla till sin skolresa så vips står där en kärve i min hall.
"Kunde du inte sagt att de kunde få pengarna men att du inte vill ha kärven då?", sa sambon.
"Icke, de ska lära sig att jobba för pengarna också" svarade jag.

Hemskt vad präktig man har blivit.

Kom till insikt igår.
Jag är gammal!

Det är sånt man inser när människor som man haft som elever när de gick i högstadiet plötsligt blivit ens kollegor.

Vad hände egentligen?

Mörkt, grått, vått...

Vi skulle inte kunna ta och hoppa över november i fortsättningen eller!?

Jag läste att mannen som sprang i på planen under en fotbollsmatch blev dömd att betala 1,2 miljoner i skadestånd.
Anders Eklund fick betala totalt 210. 360 kronor i skadestånd för att ha mördat Pernilla Hellgren och lilla Engla Höglund - och då ingick ersättning för utebliven inkomst i det skadeståndet.

Ja, bara en liten jämförelse.

Två gånger på en vecka har jag nu fått mejl om att jag vunnit 10.000 kronor på min mejladress. Utan att göra någonting!
Jag har inte köpt någon lott, inte anmält mig till någon tävling, utan bara så där, utan vidare vunnit 20.000 kronor. Allt jag behöver göra är att skicka in mina kontouppgifter så kommer pengarna!

Snacka om flyt nu... !

Man kan tycka att man efter att fyra vintrar på rad stått ute i snöyra och sopa trädgårdsmöblerna rena från snö för att bära undan dem borde lärt sig.

Icke.

Fick ett mejl:
"For fantastic coitus!"

Jag antar att jag får tacka. Men hur fantstiskt kan det ha varit? Själv kan jag inte dra mig till minnes att jag någonsin ens hört talas om avsändaren.

Har stått i valet och kvalet länge nu... avveckla bloggen helt eller ta mig i kragen!?
Jag vet inte än...men kanske jag ska ta och försöka ta mig i den där kragen!

Här har tiden stått stilla. Man kan inte ens ana att jag varit borta ett helt år. Diskussionerna är de samma, gnället är det samma, problemen är de samma. Jag tror att det enda som förändrats under året är jag.

Tillbaka till verkligheten...

Jag har haft bloggsemester. Jag har vanlig semester också. Vad har hänt... massa myggbett, regn, regn , regn och lite bad och en aning sol.
Nu är jag tillbaka på jobbet. Semestern har gått och inte nog med det... ett helt år har gått!
Vad hände!?!

Barnet har börjat sova på morgnarna - från att ha vaknat typ mitt i natten vaknade han igår morse klockan halv nio - vilket innebar att jag till slut fick lov att smyga in och kolla så att ungen andades. Imorse vaknade han halv åtta och jag håller tummarna hårt och ber en bön för att det är en ny trend...äntligen börjar ungen visa att han har lite av mammas gener i sig också!

Har läst i diverse olika medier att allt fler svenskar i år väljer att ha en hemester.
Jag undrar bara om inte semester heter semester var man än har semester? Behöver vi verkligen ett nytt ord bara för att svenskarna i finanskrisens spår inte har råd att åka någonstans på semestern?

Obviously är jag helt enkelt skitdålig på att blogga när det är fint väder. Vill liksom inte riskera att slösa bort en endaste sekund framför datorn - det gäller ju att passa på... för när det väl börjar regna igen har det ju en tendens att inte sluta på typ fyra veckor.
Så undrar ni var jag är så är jag i solen!

Jämngrått, regn och småkyla...då är väl allt som det ska!
Glad midsommar!

I julklapp önskade jag mig en Ergo rapido. Fick ingen. I födelsedagspresent önskade jag mig också en Ergo rapido. Fick ingen då heller. Hoppades att en Ergo rapido skulle stå i mitt hem på mors dag - men mors dag firades visst inte överhuvudtaget i detta hem.
Hur som, häromdagen fick jag en Ergo rapido...bara så där av min mamma.
Jag är happy, happy, happy...åtminstone tills jag funderar över saken lite närmare.
Vad otroligt tragiskt egentligen. Det jag önskat mig mest av allt det senaste halvåret är en dammsugare...och jag blir överlycklig när jag får den! Det säger väl ganska mycket om mitt liv just nu.

Har språkträning med den lille varje morgon. Vi övar och övar men han verkar obildbar!
Hur lär man honom att kl. 05.00 på morgonen heter det inte "Mammamma" det heter "Pappappa"!?

Om någon planerar att bygga en ark så vill jag gärna köpa biljett!
För visst kommer vi väl att bli dränkta va!?

Jag åkte bort ett dygn med barnet för att fira lite student. Mycket spännande tyckte han och ville inte slösa bort en sekund med att sova, varken dagtid eller nattetid.
Borta bra med hemma bäst, måste man väl säga nu när han helt slutkörd stupat i sin säng!

Det råder inga tvivel om att barnet är av manligt kön. Just nu är den lille herrn förkyld.
Jösses vilket gnäll!

Den lille vägrar att sova åt rätt håll i spjälsängen. På bästa Pippi Långstrump manér ligger han med fötterna på huvudkudden och huvudet i fotänden. Jag undrar om det har någonting med feng-shui att göra??

Jag flyttar hem igen. Efter en vända på metrobloggen och på tidningen Hennes hamnade jag till slut där jag började. Så...vad har hänt...
Jag har blivit äldre. Tråkigare, tröttare och fått några fler rynkor och större påsar under ögonen. Jag har också fått en del volanger (jag har läst i en sån där må-bra-bok att man blir gladare om man kallar dom för volanger!) Jag har blivit mamma.
Bloggen får ett nytt namn - kanske blir det en liten nystart!

Flytt...
Jag har planerat en flytt sedan en liten tid tillbaka - och jag har till och med, som Citi-bank skulle säga, "vänsterprasslat" lite.

Jag hoppas verkligen att ni vill komma och hälsa på!!

Jag har tänkt att flytta hit.

Vi ses väl där?!?

Turbo-bantning...
En positiv sak med cellgiftsbehandling är att vågen visar ett par kilo mindre.

Ja...om man ska hitta nåt positivt alltså.

Lördagkväll...
Jag har en enda utekväll per år som jag absolut inte vill missa - och har inte missat på år, och det är när FFF spelar i Falun!

Det är ikväll!

Jag är hemma och är sjuk!!

Vaddå....!?!
Eftersom jag inte har så mycket för mig har jag tillbringat fm med att surfa runt på olika bloggar. Var in på Glamourbloggen där det bloggats om ett vuxentest. Naturligtivs gick jag vidare och gjorde testet också - här.

Vill bara berätta att det uppenbarligen inte fungerar...
...hm...
...37,7...

...vaddå!?!

På bättringsvägen...
Har avlagt ännu ett besök på sjukhuset idag. Efter att vecka efter vecka efter vecka fått dåliga prognoser börjar jag nu bli riktigt bra! Ser slutet på detta!!
Sååååå skönt!!!!!!

Eget hemma-spa...
Om man är sjuk i några veckor och inte orkar göra något åt sin pool får man alger i den.
Men algbad är väl sånt som folk brukar betala ganska mycket för?!
Det kanske precis är vad man behöver när man är som tröttast och glåmigast!?

Livstecken...
Här har det inte hänt något på väldigt länge...
Jag har tillbringat en del tid här på slutet med att vara sjuk, och sjukhusbesöken har varit ganska täta, så det mesta runt omkring har varit lågprioriterat ett tag. Nu får jag en mildare form av cellgiftsbehandling och hoppas att jag ska vara i form om några veckor - då ska jag läsa ifatt allt jag missat!