Jakten på våren... I Göteborg hade våren kommit lite längre än här, men det var ruggigt och kallt. I Düsseldorf var det bättre ställt...dit hade våren kommit, gräset var grönt och blommorna blommade. I Barcelona var det nästintill sommarvärme... härligt!!
Barcelona var enormt vackert, med fantastisk arkitektur, suverän shopping och god mat. Men tyvärr överskuggades och förmörkades vistelsen en aning...
När vi var påväg nerför vackra Montejuïc blev vi överfallna. Männen kom upp
bakifrån och den ena kastade sig över mig och kopplade ett stadigt grepp om mina armar. Helt oförmögen att röra mig släpades jag bakåt in mot buskarna. Han var överallt på mig, "krossade" mina bröst, pussade och slickade mig i ansiktet och gjorde sitt bästa för att få omkull mig genom att köra upp ena benet mellan mina. Efter långa minuters kamp lyckades jag till sist slita mig loss och undgå våldtäkt tack vare min Bruce- Lee-inspirerade supervän Mathilda, som utrustad med vattenflaska och handväska gjorde sitt bästa för att banka skiten ur mannen medan mannens förlamade kompis nyfiket tittade på.
Polisen kom till platsen mycket snabbt och snart var männen arresterade. Vi
identifierade och blev sedan, chockade, skitiga och tilltufsade, förda till polisstationen där vi skulle lämna vittnesmål och rapportera. Därefter skjutsades vi vidare till sjukhuset för läkarundersökning. Några timmar senare fördes vi en aning blåslagna och mörbultade tillbaka till vårt hotell och kunde fortsätta vår semester... trodde vi...men mitt i natten väcktes vi av polis och delgavs order om att infinna oss i rätten följande dag klockan 11.
Vi fick en och en träda in i tingsalen och inför domare, åtalade, åtalades anhöriga, försvarsadvokat och vår advokat svära på att säga hela sanningen. Med hjälp av en oerhört vänlig tolk svarade jag på skakande ben och med bankande hjärta på advokaternas frågor. Länge och väl grillades jag av försvarsadvokaten som vred och vände på varje ord jag yttrade. Slutligen fick vi lämna rätten och fortsätta vår jakt på våren...
11 kommentarer:
Fyfan vilket drama! Tur att det gick bra.
Usch vad läskigt. Vilken tur att det gick relativt bra iaf.
jeeezz...hoppas det blir rejält skadestånd...o framför allt att du mår så bra som möjligt nu...*!*
elin: mm... tyvärr!!!
rex: Ja, man får väl uppskatta att det gick bra!
belli: Det var läskigt, oerhört läskigt! Det är svårt att förklara hur fruktansvärt rädd och panikslagen man blir!
zanza67: Ja, jag kan ju alltid hoppas på det, och efter omständigheterna mår jag väl okej...men man blir ju lite skärrad!
Herrejävlar, helt sjukt.....välkommen hem.
Huujedamej vilken historia. Hmmm... borta bra men hemma bäst??
Åh va skönt att du är hemma igen!
Stora vida världen verkar vara farlig ;(
Allvarligt talat då.
Låter som en härlig resa i övrigt. Hoppas att du trots det som hände har massor av positiva minnen med dig hem. Välkommen hem till blogghuset!
*kram*
Det var det värsta, du ska då alltid råka ut för nåt.. Vilken tur att det gick bra iaf, ringer och kollar hela historien ikväll.
Va sjutton, mitt namn kom ju inte med. /Stefan
anonymous: tack, tack!!
finnjäntan: jo, visst känns det väl så ibland!!
mocca: vi har faktiskt haft en fantastiskt bra resa, trots alla blåmärken!! :)
lillebror: haha...vi hörs!!
Fy f-n, tur att ni klarade er!
Tyvärr är det fler som borde sitta inlåsta än vad som gör det.
Skicka en kommentar