Tillbringade förmiddagen i simhallen idag, plaskandes i babypoolen var tanken... men verkligheten blev som vanligt den att jag sprang omkring med babyvalkarna gungandes och jagade sjövild unge. Nu har jag fått barnet i säng, och skulle nog behöva natta mig själv snarast möjligt!

By the way...hur länge får man skylla sina gungande valkar på att man varit gravid!?

Barnet och jag ska ge oss iväg på "Välkommen-till-världen-fest" nu på eftermiddagen. En sån där tillställning som ger mig en liten släng av dåligt samvete. Den här dåliga mamman har nämligen inte ställt till med någon form av kalas, dop, namngivningsfest eller välkommen-till-världen-fest för den lilla pojken som kom för 15 månader sen. Och nu har bäst-före-datumet för en sådan tillställning gått ut för vår del. Dock var han minst lika välkommen ändå...och han ska kanske konfirmeras framöver, eller ta studenten åtminstone eller gifta sig eller nåt!?

Några dagar innan jul packade jag väskan full med orättade arbeten och tänkte att jag hade ett helt långt jullov på mig att jobba ifatt.
Idag var jullovet slut... och idag var papperen ännu orättade. Terminens första dag ligger jag alltså redan efter. Men jaja...jag har ju hela helgen på mig!

Efter att ha handlat stannade jag till för att slänga lite grejer vid återvinningsstationen. Just som jag stod och stoppade i flaskor hörde jag till min förskräckelse bilen blippa till bakom min rygg. Förtvivlat slet jag i alla dörrar i hopp om att någon skulle vara lite medgörlig - men icke. Genom fönstret kunde jag se de enda nycklarna sitta snällt i tändningslåset, och mina vantar fint lagda på passagerarsätet.

Ringde polisen för att höra om de möjligtvis kunde liksom dyrka upp bilen - men nej, det gjorde de inte. Men de kunde komma och slå in en ruta.
Jag hade en liten svag aning om att sambon, tillika ägaren av bilen, inte skulle bli jättenöjd med den lösningen.

Nu är jag hemma igen, förstås svårt köldskadad efter en timme utan vantar och mössa i - 30 grader, men mycket tacksam över att jag känner folk som uppenbarligen har något att falla tillbaka på om kristiderna skulle hålla i sig och uppsägningarna fortsätter!

Nobelpristagare 2058!?!

Onekligen ser han ju mycket intelligent ut i "plast-gammelfarfars"

brills och spretande tänder!

- 31 grader.
Är vi ens gjorda för det!?
Vad hände med växthuseffekt och global uppvärmning!?!

De flesta jag känner drömmer om ett stort kök. Jag drömmer om ett litet kök.
Eller ja, det är väl inte hela sanningen, jag drömmer om fler rum och har länge planerat att göra två rum och kök av köket.
Idag har projektet påbörjats - och lite ångest får man allt av att se mitt stora, härliga lantkök förvandlas till ett trångt litet skyffe.
Detta kräver nog en viss tillvänjningsperiod.

Nytt år - nytt liv.
För de allra flesta i alla fall. Nyårslöften och träning och dieter.
Den 3 januari har jag dunderkalori-fika hos farmor, spetsat med McDonald´s frosseri och toppat på kvällskvisten med chokladglass och marshmallows.
2010 ser inte ut att gå i hälsans tecken direkt.

Lördagen den 2 januari tyckte någon var en utmärkt dag för tentaskrivning. Jag är inte en av dem, men jag antar att det bara är att ta sig i kragen och fixa den där tentan ändå!

Nyårsafton avklarad... och insikten om att livet har förändrats kom med besked under kvällen.

En mycket trevlig tillställning med trevliga människor i ett hus fullt av ungar, hundrar och katter. Den goda maten avnjöts på mer eller mindre stående fot och någon kring bordet var ständigt på jakt efter en springande unge utan vett och förstånd...inte vid ett tillfälle satt vi ner samtidigt allihop. Den här dåliga mamman tittade dessutom åt fel håll i fyra sekunder och vips var barnet upp i trappen och ännu fortare nere igen. Den enda som ser ut att ha partajat ordentligt är den lilla killen med blåöga och dunderbula! Själva tolvslaget missades helt...men det blev ju nytt år ändå! Och 2010 ser ut att bli riktigt bra - För ur kaos...

Gott Nytt År!

I år har knappt julpyntat hemma, inte heller kokat knäck, eller bakat lussebullar eller gjort julgodis. Och jag har totalt struntat i allt vad skicka julkort heter. Naturligtvis damp det ner en hel drös med kort på småbarn iklädda tomteutstyrsel och jag lovade mig själv att jag får väl ta och skicka lite Nyårskort för att döva det lilla dåliga samvetet. Imorgon är det nyårsafton - har jag skickat några kort? Nope! Jag får helt enkelt satsa på att kränga på barnet en tomtedräkt nästa år... kanske.

I 3 dagar har nu en julkärve prytt min hall. Tanken är väl att den ska ut på gården, men den verkar inte ta sig dit.
I ärlighetens namn vill jag inte ha en kärve, men när söta små barn kommer och säljer för att samla till sin skolresa så vips står där en kärve i min hall.
"Kunde du inte sagt att de kunde få pengarna men att du inte vill ha kärven då?", sa sambon.
"Icke, de ska lära sig att jobba för pengarna också" svarade jag.

Hemskt vad präktig man har blivit.

Kom till insikt igår.
Jag är gammal!

Det är sånt man inser när människor som man haft som elever när de gick i högstadiet plötsligt blivit ens kollegor.

Vad hände egentligen?

Mörkt, grått, vått...

Vi skulle inte kunna ta och hoppa över november i fortsättningen eller!?

Jag läste att mannen som sprang i på planen under en fotbollsmatch blev dömd att betala 1,2 miljoner i skadestånd.
Anders Eklund fick betala totalt 210. 360 kronor i skadestånd för att ha mördat Pernilla Hellgren och lilla Engla Höglund - och då ingick ersättning för utebliven inkomst i det skadeståndet.

Ja, bara en liten jämförelse.

Två gånger på en vecka har jag nu fått mejl om att jag vunnit 10.000 kronor på min mejladress. Utan att göra någonting!
Jag har inte köpt någon lott, inte anmält mig till någon tävling, utan bara så där, utan vidare vunnit 20.000 kronor. Allt jag behöver göra är att skicka in mina kontouppgifter så kommer pengarna!

Snacka om flyt nu... !

Man kan tycka att man efter att fyra vintrar på rad stått ute i snöyra och sopa trädgårdsmöblerna rena från snö för att bära undan dem borde lärt sig.

Icke.

Fick ett mejl:
"For fantastic coitus!"

Jag antar att jag får tacka. Men hur fantstiskt kan det ha varit? Själv kan jag inte dra mig till minnes att jag någonsin ens hört talas om avsändaren.

Har stått i valet och kvalet länge nu... avveckla bloggen helt eller ta mig i kragen!?
Jag vet inte än...men kanske jag ska ta och försöka ta mig i den där kragen!